Det är här jag känner vart stigarna går, det är hit jag kommer när jag kommer hem
Med svarta byxor, converse och en hund i koppel. På en väg jag vandrat så många gånger förr. Med en konstigt lycka i magen och oro i halsen. Kluven i mitten av alla känslor.
Som att omfamnas av någon man håller av och älskar, så känns det när vinden svider till kring mig i byn jag älskar och är trygg i. Om någon kunde förstå min kärlek till denna plats skulle denna nog tycka att jag var tokig. Det är här jag har växt upp och det är här jag kan hitta mig själv i de allra svåraste stunderna. Det är här jag kommer fram till vad jag vill, det är här jag mår bra. På just den här vägen har jag gått med alla världens känslor, jag har gått här med barnsben och varit lyckligt omedvetande om hur livet kommer och tacklar ner en när man minst anar det, jag har gått här barfota med en kropp som fått på tok för mycket alkohol, jag har gått här med en pojke i min hand och varit kärast i världen, jag har gått här med svart mascara rinnande på mina bleka kinder, jag har gått här då jag har varit så arg att det rykt ur mina öron. Det finns så mycket skogen här vet om mig, så många minnen som jag har av denna by kommer jag aldrig ha av ett annat ställe. Här tog jag mitt första gasgrepp på en skoter, här metade jag för första gången, här åkte jag båt första gången, här tog jag min första klunk alkohol, här lärde jag mig köra moped och bil, här fick jag min första vän, här lärde jag mig livet.
Här är jag trygg, här är jag lycklig, här mår jag så otroligt bra.
xoxo
